| 
Underhållskonsult Christer Idhammar är VD för IDCON INC,
ett företag som startades 1972 som Idhammar Konsult AB.
Konsulterna på Idcon är specialister inom management av underhåll,
de arbetar med planering och beredning, tillståndskontroll, driftsäkerhet
och utbildning inom underhåll. Idcon har även publiserat böcker
i tillståndskontroll, planering och beredning, resultatorienterat
underhåll samt förebyggande underhåll.
Skicka era synpunkter till info@idcon.com
Läs mer om våra böcker
angående förebyggande underhåll, driftsäkerhet och
planering |
I denna och följande artiklar fortsätter Christer Idhammar
att skriva om sina erfarenheter som internationell driftsäkerhets-
och underhållsguru under mer än trettio år. Christer
startade Idhammar Konsult AB i Sverige 1972 tillsammans med sin bror Börje.
Sedan 1985 är han baserad i Raleigh NC, USA där han leder sitt
företag IDCON, INC tillsammans med sin son Torbjörn Idhammar.
IDCON, INC har hela världen, inklusive Sverige, som arbetsfält.
Svar på fråga
Till att börja med vill jag tacka alla som sände in svar på
min fråga i U&D Nr. 11, 2003. Kritikalitet av utrustning har
inget med inspektionsintervall att göra. Det är felutvecklingstiden
som bestämmer hur ofta en komponent bör inspekteras. Om kostnaden
för en inspektion är lägre än konsekvensen av ett
fel så bör komponenten inspekteras, annars inte. Detta är
en sedan länge välkänd teori, men den verkliga tillämpningen
saknas fortfarande. Lars Andersson, Volvo, Skövde var först
med att svara rätt. Vi sänder honom en silverdollar och en penna.
Varför misslyckas många förbättringsinitiativ?
Det är fortfarande vanligt att företag prioriterar kostnadssänkningar
före resultat, speciellt då det gäller underhåll
i en konjunktursvacka. Underhållskostnader skärs ned, för
att sedan gå upp igen när konjunkturen förbättras.
Egentligen är fallet oftast att kostnader för underhåll
har egentligen inte skurits ned, underhållsarbeten har i stället
förskjutits i framtiden och kostar då mera att utföra
( se mera om detta i tidigare krönikor). Varför är det
ofta så att många förbättringsinitiativ inom underhåll
inte genererar bestående och ständigt bättre resultat?
Låt mej nämna några av de erfarenheter jag har från
organisationer som har misslyckats med sina förbättringsinitiativ.
Sysselsättningsterapi.
Exempel 1.
Målet med ett förbättringsinitiativ var att öka produktiviteten
genom att finna, och implementera, arbetsmönster som skulle resultera
i att mer producerades snabbare och/eller mer med färre arbetstimmar.
Man använde lång tid för att bestämma att det man
skulle göra var att implementera ett arbetsmönster som inkluderade
operatörer i underhållsarbeten, man valde att kalla projektet
TPU (Total Produktivt Underhåll) och snart hade målet med
förbättringsinitiativet ändrats till att implementera TPU
i stället för att öka produktiviteteten.
För att klara av implementeringsarbetet togs 20 operatörer och
kollektivanställda underhållspersoner från den befintliga
organisationen för att på heltid jobba med implementeringen
under ledning av två projektledare. Efter nio månader av utbildning
och rengöring och märkning av produktionsutrustning såg
flera områden bättre ut, men produktionssäkerheten hade
inte gått upp och kostnaderna hade ökat och projektet hade
nu kostat ca. Fem miljon kronor. 90 % av den kostnaden var interna resurser
så man menade att den kostnaden hade man ju oavsett vad som gjordes.
De personer som arbetade med implementeringen skulle reduceras genom naturlig
avgång och inom sju år skulle alla gå i pension och
då skulle produktivitetshöjningen åstadkommas.
Det kan naturligtvis frågasättas om de personer som engagerats
hade rätt kunskap, motivation och attityd för att verkligen
genomföra bestående förbättringar, och om det inte
varit betydligt mer lönsamt att använda två utomstående
experter som drev implementeringen genom på-jobbet-implementering.
Tre år senare ifrågasatte en ny chef varför inte bättre
resultat uppnåtts och projektet stoppades. Några av de personer
som fortfarande jobbade med projektet accepterade ett avgångspaket,
de som var kvar gick in i en grupp som tog jobb som entreprenörer
annars gjorde och som reducerade övertid. Nu påvisades snabba
resultat, om dom kommer att vara bestående får framtiden visa.
Exempel 2.
I ett annat företag skulle man också öka produktiviteten
genom effektivare arbetssätt. Arbetsprocesserna skulle effektiviseras.
Tre arbetsgrupper med totalt 26 medlemmar tillsattes för att kartlägga
befintliga arbetsprocesser. En grupp från varje produktionsområde.
Man använde tre månader till att diskutera och dokumentera
dessa processer i flödesscheman. Därefter utvecklade man nya
arbetsprocesser, det tog ytterligare tre månader. De nya processerna
skulle sedan implementeras och en ny arbetskultur skulle skapas. Man kom
naturligtvis inte upp med något revolutionerande. Största förändringen
var att man skulle tillsätta planerare och öka planeringsgraden
för schemalagda arbeten, samt starta systematiska inspektioner av
tillverkningsprocess och utrustning.
Tre år senare diskuterade man fortfarande om planerarna skulle vara
kollektivanställda eller tjänstepersoner. Någon märkbar
förbättring hade inte åstadkommits.
Jag skulle kunna ge många fler exempel på förbättringsinitiativ
som inte blev annat än sysselsättningsterapi och som skapade
inget annat än kostnader och en illusion av förbättring.
Jag förundras ofta över hur organisationer kommer undan med
den här typen av skenbara förbättringsinitiativ. Jag hoppas
ni inte känner igen situationen, men om ni gör det är jag
alltid intresserad av att höra era kommentarer. All information kommer
naturligtvis att hållas strängt konfidentiell.
Orsaken till att sådana här saker kan pågå är
okunnig och ignorant företags- och/eller fabriks- ledning som inte
kan, eller törs ta, de konflikter som verklig förändring
ofta innebär.
Förbättringsinitiativ inom underhåll kan jämföras
med bantningsprogram. Dom lyckas bestående för några
få. Andra lyckas temporärt, sedan ökar man i vikt igen.
Nya program kommer med jämna mellanrum men i grunden handlar det
om samma saker – ät mindre av rätt mat och rör på
er mer. Vi vet alla vad som skall göras, dom som lyckas gör
det under lång tid, dom som misslyckas gör det temporärt
eller inte alls.
Fortsättning följer.
Skador och planerat underhåll
Enligt en undersökning som gjorts av ett företag inom en processindustri
så är det 28% mer troligt att någon skadas då ett
underhållsarbete utförs reaktivt utan bra planering och schemaläggning.
Vi tror denna siffra är mycket högre. Kan ni hjälpa oss
att uppskatta vad som kan vara en riktigare siffra? I så fall besök
www.idcon.com och svara på tre enkla frågor.
Jag förväntar mig inte att alla läsare skall hålla
med om allt jag påstår i den här artikeln. Har ni synpunkter
på det jag skrivit, positiva eller negativa kontakta mig direkt
så att jag kan svara info@idcon.com
attn. Christer Idhammarax +1-919-847-8647 Tel +1-919-847-8764.www.idcon.com
|