Helhetssyn på Utrustningsdriftsäkerhet. Del 4.

I den här krönikan kommer jag att fortsätta att beskriva en helhetssyn på de element som påverkar en maskinell utrustnings driftsäkerhet och kostnad. Som framgår av bilden behandlade jag de blå rutorna från upphandling, förråd till renovering, förebyggande av problem, inspektera, prioritera, planera och schemalägga i föregående krönikor.

Här fortsätter jag med att behandla fler aktiviteter som påverkar teknisk livslängd och kostnader under den tid en komponent används i producerande utrustning.

Först vill jag tacka alla er som hörde av er med frågor och kommentarer. Jag har gjort mitt bästa att svara er alla.
Det förvånar mej inte att även om inget är nytt så har många fortfarande frågor om t.ex hur en underhållsaktivitet skall prioriteras, vem som ansvarar för planeringssteget och vem som bör ansvara för schemaläggning, vad är bästa sättet att organisera förebyggande underhåll etc.
Det är samma frågor som för 25 år sedan och svaren är inte mycket annorlunda.
De grundläggande principerna är fortfarande desamma men datorsystem och teknologier har förbättrats mycket. Det är ett faktum att oavsett vilket namn ni givit era underhållsfilosofier så måste någon vara ansvarig för att de viktiga elementen av t.ex planering och schemaläggning utförs.
I många organisationer har utförandet av dessa underhållsdiscipliner nästan försvunnit då man infört t.ex självstyrande grupper eller TPM. Inget fel med dessa initiativ men typiskt är att alla håller med om att planering och schemaläggning måste utföras disciplinerat, men när man närmare analyserar vem som är ansvarig så visar det sig ofta att ingen egentligen är ansvarig och då förfaller naturligtvis dom här viktiga underhållsprocesserna. Därmed faller också ledningen av en underhållsorganisations personal, vilket leder till en ineffektivitet av minst 20%.
Kom ihåg att även kompetenta människor kan inte vara mer effektiva än det system dom arbetar i tillåter dom att vara och det är ledningens ansvar att utveckla, dokumentera, kommunicera och implementera effektiva system och arbetssätt.
Planering och schemaläggning möjliggör för människor att bli så effektiva de kan bli.
Så vad är bästa sättet att utföra planering och schemaläggning med avseende på vem som är ansvarig.
Det finns inte ett svar på den frågan men jag kan erbjuda vad jag har observerat fungera bäst i olika organisationer. Vem som är ansvarig beror naturligtvis på organisationens storlek.
I en liten underhållsorganisation med 15 eller färre kompetenta anställda gör en ledare allt med hjälp av de som skall utföra arbetet. Ledarens ansvar är att orkestrera alla arbeten, planera och schemalägga de flesta själv och dela ut arbeten att planeras till de som skall utföra arbetena. Ledaren fokuserar på viktigare och större arbeten samt på arbeten som kräver att utrustningen tas ur drift för att utföras.
I större organisationer, speciellt i processindustrier med schemalagda stopp, är mina observationer att det fungerar bäst om speciella planerare fokuserar enbart på att planera de schemalagda och även icke schemalagda stopp. I nära samarbete med ledare i frontlinjen av organisationen schemaläggs arbetena.
Frontlinjens ledare planerar dagliga arbeten. Scheman för dagliga arbeten fastställs minst 20 timmar före utförandet. Alla inblandande vet dagen innan vilka arbeten som de skall utföra nästa dag. Man mäter också volym och orsak till eventuella schemaförändringar.
När arbeten utförts registrerar utförande personal vad som gjorts, material använt, tidsåtgång, uppdaterar maskin register och teknisk databas etc.

bild

Hör gärna av er med kommentarer och frågor till info@idcon.comatt Christer Idhammar. Besök www.idcon.com och delta i någon av våra enkäter.