Öka produktionssäkerheten eller minska kostnaderna?

Jag får många förfrågningar om hur det ser ut här i väster och hur vi klarar krisen. Vi har inte upplevt någonting drastiskt. Vår tjugoandra årliga underhållskonferens i november 2008 hade något färre deltagare än tidigare år eftersom flera företag begränsat resor till bl.a. konferenser och utbildningar.

Jag genomförde nyligen en intern konferens för ett stort företag. 142 fabrikschefer, underhållschefer, driftchefer och chefer för produktionstillförlitlighet deltog i konferensen. Under tre dagar behandlades underhåll och produktionstillförlitlighet. Alla andra liknande evenemang för andra områden hade ställts in under de senaste fyra månaderna. Företagets ledning har stoppat de flesta investeringar utom för utbildning och konsultinsatser för produktionstillförlitlighet och förbättringar av underhållsproduktivitet. För oss är det ett uppmuntrande tecken. Det är också ett tecken på att företagens toppledningar mer och mer inser att ökad produktionstillförlitlighet leder till snabbare genomflöde av produkter och minskade kostnader.

I den världsomfattande ekonomiska kris vi nu befinner oss i är det uppenbart att många företag desperat försöker sänka sina tillverkningskostnader för att överleva. De områden som då riskerar att drabbas hårt är investeringar men också underhåll. Om företaget har finansiella tillgångar och om företagsledningen tänker långsiktigt så kommer man att förskjuta en del investeringar och satsa på att förbättra prestationen på de mänskliga och fysiska resurser man har. Om ett företag inte har de finansiella tillgångar som krävs för att klara av en långvarig kris så har man inget val mer än att desperat minska eller förskjuta kostnader. Långsiktigt tänkande och finansiella tillgångar hänger ihop. Det bästa med förbättringsinitiativ inom underhåll är att de kräver inga, eller mycket små, kapitalinvesteringar, det handlar nästan alltid om att lära sig utnyttja de resurser man har mer effektivt.

För att överleva måste man också anpassa sig så snabbt som möjligt till en ny situation. Det är en bidragande orsak till att vi nu påbörjar ett uppdrag för en gruva i Kazakstan i mitten på februari och diskuterar flera stora projekt i Ryssland inklusive Sibirien. (Finns det några Rysktalande konsulter som vill hjälpa till så hör av er).

Jag har alltid påstått att det råder ett starkt förhållande mellan kapitalkostnader och underhållskostnader. I december 2008 genomförde vi en utredning av förhållandet mellan dessa kostnader tillsammans med några av våra kunder inom pappers och massaindustrin.

Data från de nio fabrikerna visar att fabriker med högre underhållskostnad investerade mindre i kapital under 2008. Genomsnittet för de sex massabruken är ett förhållande mellan kostnader för underhåll av 8.6 till 1, eller kapitalkostnaden är 11.6% av underhållskostnaden. Större integrerade bruk har ett helt annat förhållande och i ovanstående sammanställning är bara två fabriker representerade.  

Under 2009, och kanske också 2010, kan vi inte förvänta oss att kapitalinvesteringar går upp. Det kommer att leda till högre underhållskostnader inom ett till fem år eftersom de befintliga produktionsutrustningarna kommer att kräva mer och dyrare underhåll. Detta är mer troligt ju sämre vi underhåller befintliga utrustningar.

Många nödvändiga investeringar kommer att gömmas i underhållsbudgeten, s.k. smyginvesteringar. Det är ett välkänt fenomen som ytterligare påverkar budgetutfallet för underhållskostnader.

Jag är intresserad av mer av ovanstående data. Om ni är intresserade att hjälpa till och få tillgång till den insamlade informationen (Som hålles strikt konfidentiell) så fyll i följande information och sänd till mej.